Gamla Gyllene Tider är indie! (Del 2)

Det finns ett band som egentligen alla uppskattar, men eftersom att det anses "ocoolt" att lyssna på dem säger man oftast något dumt om bandet. Det handlar då antingen om bandet i allmänhet, eller bandets sångare i synnerhet. Nej, jag tänker inte på Kent! Jag tänker på Halmstads stoltheter, Gyllene Tider. Ni får gärna rätta mig om jag har fel men hur kommer det sig att det blev så tabu att lyssna på Gyllene Tider? Ok, jag håller med om att Per Gessles sologrejer under 2000-talet och Gyllene Tiders comebackskiva som kom för några år sedan är en parantes i livet, men om man går tillbaka några decennier i tiden så kan man ramla över svensk popkonst på hög nivå. Egentligen så var det stor kvalité på det mesta som bandet släppte ifrån sig ända fram till 1990 talet. Det säger en del om deras storhet, att de har lyckats leverera väldigt länge.

När det begav sig så var inte Gyllene Tider ett band som man kastade skit på, iallafall inte bland ungdomar. Tvärtom så var de ett hett band, och Per Gessle ansågs vara en riktig "Bad Boy". När Marie Fredriksson och Per Gessle bildade Roxette fick Marie Fredriksson exempelvis en del kritik. Man förstod inte varför en så sofistikerad tjej som Marie Fredriksson skulle bilda ett band tillsammans med en slyngel som Per Gessle. Det kanske låter lustigt med tanke på hur Gessle är idag, men det var så det var.

En annan aspekt som kan vara viktig när det gäller popband är utseendet. Faktum är att samtliga killar i bandet var riktigt snygga när det begav sig. Det räcker att se nåt gammalt Youtube – klipp där man exempelvis ser Anders Herlin, Göran Fritzon eller Per Gessle så förstår man vad det handlar om. Man får en förståelse varför bandet blev så stora flickfavoriter.



Gyllene Tider har från starten hela tiden backats upp av stora skivbolag (EMI) med himla massa pengar och det kan uppfattas som oindie, men det finns dock många erkänt stora indieband som har haft de ekonomiska resurserna. Det fanns en tid då exempelvis både Håkan Hellström och Kent sågs som indieband, trots att Håkan har legat på Virgin och sedan EMI, och Kent som enda sedan debuten har legat på BMG. Vilket skivbolag man ligger på har ingenting med saken att göra. Det intressanta med Gyllene Tider var att de förr verkade ha en attityd och stil som luktade indie. Det kändes så pass mycket indie att Juvelen, Tough Alliance och Cat 5 känns som tugummipop i jämförelse. Om medlemmarna från Gyllene Tider hade fötts på 1980 talet och slagit igenom idag istället för att ha föds på 1950 och 1960 talet så är det inget snack om hur de skulle uppfattas. Indiekidsen skulle skrika som aldrig förr, och musikrecensenterna skulle formulera fraser som ”Gyllene Tider är det mest spännande som har hänt i Sverige sen Håkan Hellströms fantastiska debutskiva för åtta år sedan”. De som säger något annat är tyvärr bara rädda för att se sanningen i vitögat.